KATASTROFEN

 

 

Den 27 september 1994 kl.18.15 (svensk tid) lämnade ro-ro-färjan MS Estonia Tallinns hamn med destination Stockholm. Avgången var försenad och fartyget var olämpligt lastat med hänsyn till det väder som väntades under resan. Vädret var hårt men inte värre än normalt för årstiden – det var först efter förlisningen som en höststorm nådde området.

 

Inget ovanligt hände de första timmarna, Estonia höll hög fart trots den hårda sjön. Ca kl 23.50 kom den första indikationen på att någonting var fel, det beskrevs som: ”ett synnerligen hårt ljud från fören, ett ljud som var helt avvikande … som om två tunga metallstycken med stor kraft stötte emot varandra”.

 

Efter detta märkte flera passagerare att färjan rörde sig annorlunda i sjön – det blev en långsammare rullning. Ungefär fem minuter senare upptäcktes vatten på däck 1, d.v.s. under bildäck och strax efter midnatt kom den första krängningen.

 

Efter denna krängning rätade fartyget upp sig. Slagsidan började först efter kl 00.14 och ökade sedan snabbt. Nödanrop sändes kl 00.22 och onsdagen den 28 september kl 00.50  försvann Estonia från havets yta. Förlisningsplatsen i norra Östersjön ligger ca 50 kilometer sydsydost om finska Utö, på internationellt vatten men inom finsk ekonomisk zon.

 

I Europas största civila fartygskatastrof sedan Titanic överlevde endast 137 av de 989 som befann sig ombord.

 

Olyckan tog 852 liv, 95 av dem dog i havet men kunde få komma hem för begravning. 757 saknas, antagligen fångade inne i vraket. 501 svenskar förlorade livet, varav 461 saknas. Efter den första räddningsfasen har inga insatser gjorts för att omhänderta de döda.