SEA’s-verksamhet

Stiftelsen Estoniaoffren och Anhöriga SEA,
org.nr. 882601-7074, en stiftelse som står under tillsyn av Länsstyrelsen Dalarna.

Senaste årsredovisningen och revisionsberättelsen 2024

Stiftelsens bildande och verksamhet

Stiftelsen bildades den 3 november 1994, till följd av M/S Estonias förlisning den 28 september 1994.

Den 27 september 1994 lämnade bil- och passagerarfärjan M/S Estonia Tallinns hamn i Estland med destination Stockholm i Sverige. Ombord fanns enligt rederiet 830 passagerare och 159 besättningsmän. Det har aldrig gått att fastställa exakt hur många passagerare och besättningsmän som fanns ombord vid avfärden. Klockan 23.40 svensk tid hördes kraftiga smällar från fartygets förskepp. Strax efter midnatt anropade maskinrummet bryggan och meddelade att vatten rann in på däcket under bildäck. Fartyget fick kraftig slagsida, klockan 00.22 sände M/S Estonia ut första ”May Day”-meddelandet. Klockan 00.32 bröts strömmen ombord, radion tystnade och fartyget sjönk till botten. 137 personer överlevde katastrofen, av dessa var 51 svenskar. 852 personer omkom, varav 94 bärgades från havsytan. 757 personer, varav 461 svenskar, saknas fortfarande efter katastrofen. En omkommen, svensk medborgare, har officiellt rapporterats återfunnen under 1996. Därefter har inga kroppar återfunnits. Sammanfattning; 552 svenska medborgare reste med Estonia, 51 räddades, 40 har identifierats döda och 461 saknas.

Direkt efter katastrofen meddelade dåvarande statsministern Carl Bildt och tillträdande statsministern

Ingvar Carlsson att samtliga åtgärder som stod till buds skulle vidtagas för att bärga de omkomna. Den 15 december 1994 beslutade regeringen, på förslag av kommunikationsminister Ines Uusmann, att M/S Estonia inte skulle bärgas och att inga åtgärder för att ta upp de omkomna skulle vidtagas.

Stiftelsen har sedan instiftandet konsekvent arbetat för att offren, de som kan återfinnas, skall omhändertas och återföras till en värdig begravning i sitt fosterland. Stiftelsen stöttade arbetet som bedrevs av föreningen Arbetsgruppen för utredning av M/S Estonias förlisning, AgnEf.

Stiftelsen har 340 (2024) intresserade anslutna, huvuddelen anhöriga. Verksamhetens kostnader belastar inte de anslutna.

Den 12 november 1998 överlämnade Analysgruppen, under ledning av Peter Örn, den första rapporter till statsrådet Mona Sahlin innehållande följande rekommendation; Ansträngningar bör göras för att omhänderta och identifiera omkomna som finns inuti eller utanför Estonia. Målet bör vara att de döda under värdiga former skall kunna omhändertagas och begravas på det sätt de anhöriga finner lämpligt. Delrapporten, SOU 1998:132, är en bekräftelse av att stiftelsens hållning varit berättigad liksom de krav som framförts under åren. Analysgruppen är den enda myndighet som på ett hedervärt och oberoende sätt lyssnat till och erkänt de anhörigas och överlevandes rätt till deltagande i handläggningen av följderna av Estonia katastrofen.

Den 1 1 februari 1999 beslutade regeringen att göra om misstaget från 1994; Regeringen står fast vid sitt beslut den 15 december 1994 att M/S Estonia inte skall bärgas, att några åtgärder för att ta upp de omkomna inte skall vidtas samt att platsen där fartyget förliste skall betraktas som gravplats. Vidare beslutades att arbetet med övertäckningen av fartyget, som avbröts genom regeringens beslut den 19 juni 1996, inte skall återupptas. Stiftelsen anser att beslutet, att inte omhänderta offren, är lika felaktigt som hösten 1994 och har beslutat att fortsätta stödja de hundratals familjer som inte kan acceptera regeringens ställningstagande. Arbetet med att få till stånd ett omhändertagande av de omkomna går därför vidare. Den officiella ursäkt som regeringen framförde, för att man agerade felaktigt och inte omhändertog de omkomna direkt efter olyckan, förlorar i värde eftersom det nya beslutet återigen bortser från de långsiktiga konsekvenserna.

En viktig del av stiftelsens verksamhet är att verka för att orsakerna till katastrofen utreds grundligt och att säkerheten väsentligen förbättras för framtida färjepassagerare. Haverikommissionens arbete som slutredovisades i december 1997 möter allt större kritik från sjöfartsexpertis, bl a med krav från ITF och NTF riktat till svenska, finska och estniska regeringen om en ny haveriutredning. Eftersom samma

begäran entydigt framförts från anhöriga och överlevande, kommer stiftelsen att verka för att kravet på en ny Internationell oberoende utredning uppfylls. Arbetet blir särskilt viktigt eftersom regeringens tidigare beslut kan ha påverkats av Estlands roll som delägare i fartyget och rädslan att en seriös haveriutredning utpekar rederiet, ägt av estniska staten, som ansvarig.

I beslut meddelat 2002-02-06 avvisade Högsta domstolen prövningstillstånd avseende

stämningsansökan i ansvarsfrågan mot rederiet och närstående företag, bl a Nordström & Thulin AB. Ytterligare en framgång för de krafter som vill mörklägga orsaken till förlisningen.

Den 28 september 2004 hedrades offren på tioårsdagen av M/S Estonias förlisning genom minnesceremonier runt om i landet. Stiftelsen anordnade lokala minneshögtider samt en manifestation på Norrmalmstorg i Stockholm som avslutades med en minnesmarsch anförd av Borlänge Skolors Musikkår, från Norrmalmstorg till minnesmärket vid Galärkyrkogården på Djurgården.

I samband med tioårsdagen visades en dokumentär av Sveriges Television, Uppdrag Granskning, som resulterade i att en tulltjänsteman trädde fram och avslöjade att svenska försvaret smugglat militär utrustning på M/S Estonia före förlisningen i september 1994. Regeringen tillsatte en utredning som i januari 2005 bekräftade transporterna men samtidigt förringade betydelsen av smugglingen så att nya misstankar om mörkläggning uppstått. Efter flodvågskatastrofen i Sydostasien på annandag jul 2004 har frågan om kroppars omhändertagande aktualiserats vilket ger stöd åt Stiftelsens huvudkrav på bärgning av offren från WS Estonia. Efter avslutat uppdrag i Thailand har kraven från anhöriga på svenska myndigheter, att omhänderta offren på M/S Estonia, stärkts.

Många krafter arbetar för att få klarhet i M/S Estonias förlisning och statens hantering av frågan. Rapporter under 2007 från estniska undersökningskommittéer, JK:s utredning och undersökningen av videoband av Statens Kriminaltekniska Laboratorium har inte resulterat i några åtgärder från svenska staten trots att många oklarheter återstår att förklara. Forskningsuppdraget till VINNOVA att analysera sjunkförloppet har rapporterats under 2008 med ett konstaterande att man inte med säkerhet kan fastställa vad som hände vid förlisningen utan att nya undersökningar av vraket genomförs. Vi kommer att verka för att katastrofen får ett slut genom att sanningen om förlisningen presenteras och ett omhändertagande av omkomna genomförs.

Under 2009 genomfördes olika aktiviteter i samband med 15-årsdagen av förlisningen.

Estoniagruppen i Sveriges riksdag gav, i samarbete med SEA, FAE och AgnEf, ut en bok med titeln Estonias Fyra Gåtor som följdes upp med ett seminarium i Stockholm på 15-årsdagen. Slutsatsen från seminariet bekräftade tidigare konstateranden om att man behöver ytterligare teknisk information från vraket för att med säkerhet kunna veta varför Estonia förliste. Ett antal minnesstunder hölls runt om i landet den 28 september och SEA genomförde en manifestation på Norrmalmstorg i Stockholm samt gav ut ett specialnummer av SEA INFO med titeln När-Vem-Vad, en mycket komplett uppslagsbok över händelser i spåren av Estoniakatastrofen.

I ett brev till Riksdagens ledamöter i december 2011 begärde SEA att, i ett första steg mot sanningen om Estonia, M/S Estonias hela skrov skall inspekteras och detaljerat dokumenteras allt enligt den rekommendation som svenska och internationella forskare lämnade i VINNOVA:s forskningsstudie, SSPA Research Report NO 134, 2008. Inga reaktioner från våra lagstiftare och en ansökan till MSB 2013, om tillstånd att genomföra dykningar för att dokumentera vraket i syfte att säkerställa bevis, avvisades med motiveringen att ingen myndighet i Sverige kan besluta i frågan, lagen om gravfrid är ett hinder.

SEA beviljades medel från staten genom Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) för att, genom olika aktiviteter under 2014, belysa oklarheter kring katastrofen och hedra minnet av de omkomna på 20-årsdagen. Söndagen den 28 september genomfördes minnesstunder på många platser i landet. SEA arrangerade minnesstund med kransnedläggning vid Erstakorset och en minneshögtid i Sofia kyrka i Stockholm samt var värd för en minnesceremoni vid monumentet vid Galärkyrkogården på Djurgården i Stockholm under närvaro av H.M. Konungen. Katastrofen och anhörigas situation uppmärksammades på årsdagen av TV, Radio och Press i Sverige och utomlands. Under september visades en utställning, producerad av SEA, på Sjöhistoriska muséet under temat

VAD HÄNDE MED MS ESTONIA?. En bok med samma titel, författad av Bertil Calamnius, gavs ut av SEA i samarbete med Föreningen Anhöriga Estonia i Lindesberg, FAE och Estoniagruppen i Sveriges riksdag (E-gruppen).

Under 2016 har samarbetet med E-gruppen fortsatt. SEA framförde i en skrivelse till statsministern i

Estland, krav på en ny officiell haveriutredning med syfte att finna orsaken till det exakta förloppet i MS

Estonias förlisning. Kravet avvisades och i överklagandet framkom att Stiftelsen inte var behörig part, däremot indikerades att anhöriga personligen kunde få frågan formellt prövad. En likalydande skrivelse undertecknades av 87 anhöriga i september 2016 och skickades till statsministern i Estland.

I september 2017 fick anhöriggruppen besked om att skrivelsen mottagits och vidarebefordrats till justitiedepartementet i Estland för handläggning.

I september 2018 avvisades kravet återigen, nu av justitiedepartementet. Två representanter för anhöriggruppen lämnade, i december 2018, in en stämning till Administrativa domstolen i Tallinn med krav på att staten skall åläggas att genomföra en ny utredning av MS Estonias förlisning.

I januari 2019 utfärdade en domare, vid Administrativa domstolen i Tallinn, ett föreläggande till justitiedepartementet och regeringen att inkomma med en förklaring till avvisandet av en ny utredning. Efter domstolsförhandlingar i Tallinn den 24/9 avkunnade domaren den 25/10 en dom som tvingar estniska staten att besvara skrivelsen inom 60 dagar efter den 25/1 1 när domen vann laga kraft. Ett utförligt och sanningsenligt svar innebär att vraket måste undersökas för att klargöra om det finns ett hål under vattenlinjen eller inte.

Veckan innan 25-årsdagen genomförde ett filmteam en ROV-undersökning av vraket. Resultatet kommer att visas i en dokumentär på Discovery, i sex avsnitt, under senvåren 2020.

2019 beviljades SEA återigen medel från staten genom MSB för att belysa oklarheter kring katastrofen och hedra minnet av de omkomna på 25-årsdagen. Lördagen den 28 september genomfördes minnesstunder på många platser i landet. SEA arrangerade minnesstund med kransnedläggning vid Erstakorset och en minneshögtid i Ersta kyrka i Stockholm samt var, tillsammans med

Estoniagruppen i Sveriges riksdag (E-gruppen), värd för en minnesceremoni vid monumentet vid Galärkyrkogården på Djurgården i Stockholm under närvaro av H.K.H. Kronprinsessan Victoria och H.K.H Prins Daniel samt Statsminister Stefan Löfven och Riksdagens talman Andreas Norlén.

Katastrofen och anhörigas situation uppmärksammades på årsdagen av TV, Radio och Press i Sverige och utomlands. Under två veckor, fram till 25-årsdagen, genomförde SEA en tältutställning, till minne av de omkomna på M/S Estonia, på Djurgården framför Estoniamonumentet.

Dokumentären, som nämnts ovan, med titeln FYNDET SOM ÄNDRAR ALLT, hade premiär på 26-årsdagen, den 28 september 2020, i Discoverys Dplay i alla nordiska länder och sändes senare linjärt i Estland. Det blev fem avsnitt och lanseringen försenades i fem månader pga. av pandemin. Filmteamet, under ledning av Henrik Evertsson, lyckades filma ett hål i skrovet på styrbords sida, något som alla experter hävdat, sedan länge, måste finnas för att kunna förklara sjunkförloppet. Avslöjandet ledde till aktiviteter hos tre regeringar, främst i Estland men även i Sverige och Finland.

2021 ändrade regeringen lagen om dykförbud så att Statens Haverikommission, tillsammans med Estland, kan göra en komplett undersökning av vraket. I juli genomfördes en förberedande undersökning av havsbotten och vraket. Resultatet som presenterades fokuserade på att man hittat berg i dagen som kan ha åstadkommit skador på vraket, bl a det upptäckta hålet. Oaktat vad som hänt på havsbotten återstår för myndigheterna att förklara det hastiga sjunkförloppet. Under sommaren 2022 kommer samma myndigheter att genomföra en fotogrammetriundersökning av vraket. En privat expedition genomfördes i september 2021 under ledning av tidigare statsåklagaren i Estland, Margus Kurm. Genom en generös donation fick SEA möjlighet att stödja expeditionen i den tekniska analysen av informationen som samlats in. Experter i Singapore och Norge som genomför analysen förväntas, under våren 2022, presentera bevis för orsaken till varför M/S Estonia förliste.

2022 har inneburit ännu ett år av frustrerande väntan. De tekniska analyserna efter den privata estniska expeditionen har inte resulterat i några klara slutsatser. Mer information, troligen också modellförsök, behövs för kunna få ett tydligt underlag till förlisningsorsaken som kan fastställs i domstol. Myndigheterna i Sverige (SHK) och Estland (OJK) har genomfört två expeditioner under året men inget resultat har presenterats under 2022, däremot har en interimsrapport presenterats i januari 2023, mer om det under framåtblick.

Myndigheternas fortsatta utredning har inte resulterat i några nya slutsatser under 2023. Enligt en prognos från Statens Haverikommission väntas en slutrapport komma under 2025. Det innebär att den nya preliminära bedömningen tar längre tid än den ursprungliga utredningen. Känslan är att myndigheterna medvetet förhalar processen för att kunna lägga ner undersökningen utan att redovisa några avvikelser från JAIC-rapporten. Det faktum att man fastställt att M/S Estonia inte var sjövärdig vid sin sista avgång från Tallinn kvarstår. Eftersom SHK inte har befogenhet att utreda ansvarsfrågan måste den lyftas till en högra nivå. Därför kräver vi:

Att Sveriges regering och riksdag tillsätter en parlamentarisk utredning som fastställer ansvaret för förlisningen

Att Sveriges regering öppnar Analysgruppens utredning SOU 1998:132 och följer rekommendationen att ”omhänderta och identifiera omkomna som finns inuti eller utanför Estonia”.

Att Sveriges regering beslutar att bärga Estonia för att möjliggöra en fullständig utredning som fastställer orsaken till förlisningen.

Den 28 september 2024, på 30-årsdagen av förlisningen, hedrades de omkomna i en minnesceremoni vid monumentet på Djurgården under närvaro av Sveriges statsledning, HKH Konungen och Drottningen, statsministern och riksdagens talman samt ministern för civilt försvar. För att hedra de omkomna framförde arrangörsgruppen, klart och tydligt i sina tal, starka krav på att staten måste ta ett ansvar för att få ett värdigt avslut på katastrofen. Tillsammans med överlevande och E-gruppen genomfördes också ett välbesökt seminarium i Stockholm den 25/9 som tydligt påvisade de misstag som myndigheter och beslutsfattare har begått. Myndigheternas arbete under 2024 har inte lett till några nya klarlägganden. Minneshögtider hölls på olika platser i landet på 30-årsdagen. SEA kräver att Estoniaoffren omhändertas och återförs till sina familjer.
FAMILJER GLÖMMER ALDRIG!
Under 2025 kommer vi att fortsätta arbetet med att få gehör för våra krav på en trovärdig utredning, få klarhet i ansvarsfrågan och omhändertagande av offren i Estoniakatastrofen
SVERIGES REGERING UPPMANAS TA LÄRDOM AV MÖRKLÄGGNINGEN KRING DC-3:AN  SOM FÖRSVANN
BÄRGA ESTONIA NU!